Saknar :,(
Igår gick jag och Mark runt i Ljubljana kollade på alla gamla ställen jag brukade va på och där jag brukade leka, kändes lite ledsamt att inte varit här på så många år, vet faktiskt egenltligen inte varför, men ba blev så.
Hemma hos morfar känns det så ovanligt, sist jag va här var min mormor levande, som jag sa te Mark de va mormor som livade upp allt i huset, (min morfar ska då alltid vara smart å börja ge smarta råd te oss barnen) då mormor alltid skrek på han pusti mi djecu na miru (lämna barnen i fred), alltid alltid saknar verkligen de, sedan vet jag, jag och min bror när vi va små vi ville alltid reta upp min mormor för hon hade så kassa nerver, d tyckte vi va kul, tänker man efter idag så borde man ha inte gjort det hon var ju trots allt gammal med knappt några nerver kvar(speciellt efter min morfar haha).
Det känns verkligen att hon inte e här, som liten var jag alltid här, alltid med min mormor( jag va hennes end barnbarn som va flicka då) hon älskade verkligen flickbarn därför blev ja favoriten. Vart ja än går i huset frå minnen av henne, så fort jag ser hennes bild i huset börja ja gråta, (gråter nu), allt verkligen allt påminner om henne helt sjuukt, önskar ba kunde vrida tillbaka tiden och komma å hälsa på henne innan hon gick bort, men d går inte.
Min morfar igår gav mig verkligen ångest, vi e i köket jag diskar han sitter å pratar å pratar, då han tar upp mormor: Ines du skulle ha kommit hit innan hon gick bort, du vet hur mycket hon älskade dig, de va hennes önskan att se dig innan hon gick bort. Tro ni inte jag får värsta ångesten brast i gråååt.
Saknar mormor så himla myckeet!!
